Dag 8 - sammanfattning av veckan

Hela gänget från Eastwood Girls filmläger utanför  Cnemas nya biograf  och mediecenter i Visualiseringscentret i Norrköping. Från vänster: Rebecka, Anna, Mathilda, Paulina, Linn, Simon, Lina och Emelie. Jag själv bakom kameran. 

Brårums skola utanför Valdemarsvik har varit full av liv i närapå 8 dagar. Skratt, skrik och viskningar. Skämt och allvar blandat.  Meningen är nu att någon eller några ska ha fått blodad tand av film och fortsätta för glatta livet. Eastwood är ett talangutvecklingsprojekt och det här var lite av ett "prova-på-läger". Talang fattades inte! Unga, snabba i tanke och handling var hela högen. Veckan har nästan varit som ett socialt experiment. Med Anna och mig som jobbade, var vi nio stycken, ofta fler med de inbjudna gästerna som kom och gick. Vi som tidigare inte kände varandra, som nu bott i under samma tak i mer än en vecka känner varandra lite mer. Vi har gjort hela den processen som jag ville att vi skulle göra. Vi kom i mål, även om vi bara "touchat" vid ämnet filmskapande på olika vis. Momentet "Storytelling" som återkommit under veckan, då vi jobbat med återberättade minnen, skulle resultera i en genomförbar kortfilmsidé. KLASSKAMPEN är arbetsnamnet.  I slutet av november är det biografpremiär i Cnemas nya salonger i Visualiseringscentret på Kungsgatan i Norrköping. 

Berättelsen kommer att förändras och få eget liv, men de viktigaste  komponenterna som en film behöver finns i den ursprungliga berättelsen  (och fanns i olika grad i de andra återberättade minnena också). Sensmoralen är förstås att ett minne baseras på något som hänt, med fysiska personer och som utspelat sig på en plats. Konkret och därför filmbart., Nu finns ett synopsis, som ska renskrivas, ett manus ska skrivas, en kortfilm ska produceras. Teamfunktionerna är preliminärt fördelade. Resten av teamet plockas in utifrån. Personligen tycker jag det är stort att det kommer att göras en kortfilm, sprungen ur detta filmläger  i detta hus; den gamla skolan i Brårum, i Valdemarsvik, i Östergötland. 

/Boel Zetterman, projektledare.

Gäster på lägret var: Diane Kalenda tv-journalist från Kongo som dansade med oss, Anna Bredström, genusforskare från Linköpings universitet, kom och pratade om kvinnor och film. Ulrika Tallving, konstnär och scenograf, kom höggravid med sin man och berättade om sig själv. Nille Leander, filmfotograf och Ylva Gustavsson, filmregissör höll i en workshop som innefattade en inspelningssituation och redigering av materialet. Ylva höll sedan en workshop i skådespeleri och regi mm. Stellan Ekegren, målande konstnär kom hade workshop i måleri. 

Diane och Gracilia kom på besök redan första kvällen och dansade afrikansk dans med oss. Diane är från Kongo och tv-journalist egentligen. Men dansa kan hon och vi andra hängde tappert med i försök att svänga på våra något mer stela svenska höfter. Alla var lite mindre stela efter denna dansseans och blyg var det inte längre lönt att vara. Diane berättade också om hur det är att vara kvinna i Kongo. Inte minst hennes egna personliga och kanske hela hennes generations försök att bryta sig loss från gamla traditioner.

Anna Häll jobbade på lägret och här lär hon ut lite om redigering i allmänhet och Final Cut i synnerhet. Från vänster: Simon,  Paulina, Emelie, Rebecka och Anna. Utanför bild befinner sig Mathilda, Linn och Lina.

Frukost i köket i den gamla lärarbostaden. Många måltider med många roliga samtalsämnen. Några mornar föregicks frukosten av morgondopp i sjön "Lennart".  

Anna Bredström kom och väckte tankar hos oss. Efter Annas besök så permanentades dessutom tanken att alla skulle kunna komma till tals, så resten av lägret körde vi "rundor".  Var och en får tala till punkt utan att någon avbryter. Tack, Anna!

Båttur i Valdemarsviken med Lars Linds 80 åriga segelsslup: Från vänster: Emelie, dold Rebecka, Simon, Linn - vår egnaste skådespelerska, och Mathilda. Vi seglade dock inte utan tuffade med ångmotor.

Paulina, Linn, dold Mathilda och Lina äter "tv-dinner" framför storbildsvideon. Pasta med tomatsås och pesto samt ruccola med rostade pumpafrön

Från vänster: Emelie, Linn och Simon. Linn kom till lägret för att hon vill bli skådespelerska och önskade veta mer om arbetet bakom kameran. En "commedienne" såg vi födas här, för hon kan vara rolig också. Henne får man se mer av, det hoppas jag innerligt. Här gestaltar hon "Rymden" framför greenscreen... Texten börjar: "Solen är stor som en badboll". Manuset baserade sig på ett samtal som några av lägerdeltagarna hade vid köksbordet någon kväll innan och som tog överraskande vändningar precis hela tiden.

Nille Leander och Ylva Gustavsson påbörjar här sin gemensamma dag, som följdes av en "Ylva-dag".  Båda dagarna uppskattades mycket.

Workshop och inspelningssituation. Från vänster: Rebecka, Ylva, Emelie, Lina, Mathilda och Nille.

Efter inspelningen klipptes materialet ihop till en liten filmsekvens.

Jag och Ylva lyckligt återförenade i ett foto taget av Mathilda.

Från vänster: dold Anna Häll, Simon, Linn, jag, Rebecka och Ylva.

Dramaturgilektion med Ylva. Från vänster: Emelie, Rebecka, Ylva, Linn, Anna, Mathilda, Paulina och Simon.

Anna och jag sliter med vegetarisk lasagne, såsen tog slut i mitten av den andra lasagnen och Anna kom på den formidabla idén att vi kunde använda färska tomater istället för sås. Det blev gott det också!

Frukostmöte. Från vänster: Paulina, Stellan Ekegren, Ulrikas man och Ulrika Tallving själv. Ulrika var egentligen här för att hämta några skulpturer, men fick passa på att berätta om sig och konst i förhållande till scenografi, eller konst och scenografi i rummet. Eller något åt det hållet. Ulrikas man, som arbetar inom kriminalvården, berättade om hur Ulrikas konstnärsskap förändrat honom till en öppnare person, mindre snäv i sin världssyn. Det fanns för honom ett "före" och ett "efter" Ulrika. Det var vackert att lyssna på.

Från vänster, Lina, Anna och Simon i sovsalen. Dvs det ena av den gamla skolans två klassrum.

Kejl passade som vanligt på att hoppa in i alla öppna bakluckor. Han är född i en bil, sägs det. Och det är kanske därför han känner sig så väldigt trygg i bilar. Kejl älskade för övrigt alla och alla älskade Kejl.

Anna, Stellan och Lina i en förlösande målarworkshop med Stellan Ekegren. 

Emelie målar.

Sista storytelling seansen lördagkväll där deltagarna dessutom förvånade mig genom att på tjugo minuter författa ett synopsis utifrån ett av minnena. Precis som det ska vara, precis som ett synopsis ska skrivas. I ett flöde. Det ska inte vara svårt. Det blir svårt nog senare. Mathilda höll i pennan och kommer fortsätta att göra det.

Här klipps RYMDEN ihop och får en ny bakgrund istället för det gröna så småningom.

Vi driver lite med könsrollerna. Notera att Linn har en diskborste i handen! Från vänster: Mathilda von Schantz, Linn Strömqvist, Lina Karlsson, Simon Mortensen, Rebecka von Schantz, Paulina Stenvall och Emelie Larsson.

De döda lärarinnorna som annars spökar hej vilt och barnen som tassar på vinden höll sig lugna, nöjda med att skolan användes i sitt ursprungliga syfte igen, nämligen till någon sorts utbildning, men nu i film istället för småskola.

EASTWOOD GIRLS är en speciell satsning på ungt kvinnligt filmskapande med stöd från SFI  och Östsam.

Vanligtvis är EASTWOOD ett talangutvecklingsprojekt  för lovande filmare i Östergötland, som drivs av Norrköpings kommuns filmenhet CNEMA. Vi startade 2009 och har sedan dess producerat och finansierat 6 kortfilmer. Det här året kommer ytterligare  3 kortfilmer produceras eller samproduceras i länet. I september öppnar CNEMA 3 nya biografer i Norrköping, i Visualiseringcentret, och det är där som Eastwood vanligtvis huserar.

Dag 7

Veckan lider tyvärr mot sitt slut och det är dags att börja avsluta den fina tiden som har gått här på Eastwood Girls. Med späckat schema och kreativitetsvidgande övningar har det stundtals känts som att det bara har gått en dag eller två, medan man ibland får känslan av att man har varit här i nästan en månad. Trött och energifylld på samma gång, en stor dos hemlängtan blandas med en lust för ännu mer lägervecka.

Bättre avslutningsdagar än denna har jag inte varit med om. Filmlägret, som också har fungerat mycket som ett självförtroendeläger, blev under några timmar idag även ett konstläger (film är naturligtvis konst, men konstläger klingar bättre än måla-på-papper-läger). Stellan Ekegren kom på besök med frukostsamtal, papper, penslar och akrylfärg för här skulle det målas friskt. Då många av oss redan besitter en smärre skräckslagen panik inför ett blankt papper, var det väldigt befriande att upptäcka var lätt det var att bara sitta på golvet i ateljén med sitt grova papper och bara släppa loss. Efter många vackra alster var vi trötta och hungriga och fick återigen uppleva Boels kulinariska färdigheter.

Under veckan som har gått har vi ju även arbetat med storytelling, då alla berättar om ett minne de har och utifrån dessa kan man utveckla filmidéer. Idag valdes en ut som vi alla verkade känna oss nöjda med, varpå en synopsis skrevs på tjugo minuter och ansvarsfördelningen vid en filminspelning diskuterades. Som en av de sista uppgifterna för veckan påbörjades redigeringen av greenscreenövningen vi gjorde tidigare under veckan. Linn framför nu sin monolog framför en fantastisk stjärnhimmel istället för mot ett grönt tygstycke som det var tidigare.

Allra sist på dagens schema stod marshmellowgrillning över öppen eld. Framför det stora fina huset här utanför Valdemarsvik gjordes det iordning en brasa med den finaste veden i Östergötland. Sockerstinnade och belåtna kröp vi snart in till sängs igen. Det är sista natten på lägret och ingen vill riktigt lägga sig. Innan jag skriver mitt sista ord har jag lovat mina kära lägerkamrater att skriva en dikt. Poet är jag inte, men är det någonting jag har lärt mig av lägret så är det det, att det är bara att göra. 

Lina älskar Paulina, 

men det hör inte till här,

jag vill inte vara en pina,

men jag ska tala om en annan jag håller kär.

Marshmellows är så bra,

och alldeles för goda,

jag skulle vilja äta dem varje dag,

och låta smaken i munnen få froda.

Men ack, jag måste låta bli,

så att inte magen ska växa,

man måste hålla pli,

så att man inte blir en sockerhäxa.

Dikten lider mot sitt slut,

precis som denna vecka,

dags att packa väskan och fara ut,

och hoppas på att snart få återvända till detta filmmecka.

//Lina

Dag 6

Tjoho! Dagarna bara flyger iväg och nu är vi inne på den sjätte dagen av lägret. Sent igår kväll blev vi klara med klippningen av vår fantastiska kortfilm. Trots att teknikens strejkande gjorde att Lady Gaga byttes ut mot en technoversion av Ali Baba tror jag att vi alla blev ganska nöjda och stolta över vårt mästerverk. Vår sjätte dag inleddes med en sen frukost (sovmorgon!!) där tidningsläsandet stod i centrum. Sidan 10 i nt pryddes nämligen av bilder och text om filmlägret vilket var väldigt kul att se och läsa om. Lite senare samlades alla i ateljén för att påbörja vår workshop med Ylva. Till att börja med fick vi se en scen ur filmen "Tvivel" som vi sedan analyserade. Därefter var det dags för oss att själva ta fram skådespelaren i oss. Vi fick göra improvisationer regisserade av Ylva där vi spelade upp scener där vi bland annat skulle försöka tränga oss på hos grannen som absolut inte ville ha besök och försöka få förskott på lönen med hjälp av utpressning. En väldigt rolig men också ganska svår övning. Ylva berättade sedan om och visade bilder från inspelningen av filmen "Förortsungar" och vi alla fick berätta om vår egen favoritfilm. Efter lunchen (som var lika god som vanligt) var det dags för storytelling. Vi berättade våra personliga minnen återigen och försökte utveckla dem och fundera över hur de skulle kunna göras till film. Vi gjorde även en dramatisering av två av minnena där vi själva provade på att regissera. Alla minnen är väldigt fina så jag tror att det kommer att bli en fantastisk kortfilm av dem.

Nu på kvällen har vi fått lite eurytmilektioner från Simon för att vi ska kunna kommunicera med Waldorfbarn som vill använda tecken istället för tal. Så jag kan meddela att jag numera kan skratta och säga det ytterst användbara ordet "apa" på eurytmispråk. Underbart! Sjön Lennart har som vanligt besökts av de badsugna lägerdeltagarna som kände för ett kvällsdopp. För tillfället sitter alla i stora rummet och tittar på filmen "Den skyddande himlen" och peppar inför konstnären Stellans besök imorgon. Dags att göra dem sällskap.

/Emelie

Berättelsen om den magiska filminspelningen (dag 5)

God dag/kväll eller morgon. Idag är det jag, Simon, som skriver i bloggen.
Jag har också minne som en guldfisk men jag ska komma ihåg så mycket jag kan.

Alla var mycket sega på morgonen. Men efter frukost så samlades vi och pratade med Ylva och Nille. Vi fick i uppgift att med tre bilden gestalta ett scenario. Scenariot vi skulle gestalta var att om två timmar kommer en person du vill/inte vill träffa. Alla fick tolka uppgiften på tio minuter och sedan redovisade vi våra idéer för varandra. Sedan var det dags att i två grupper fotografera bilderna vi tänkt ut. Det gick rätt så smidigt och var inget större problem. Men sedan ... Kom en reporter från NT och pratade lite och ställde lite frågor till oss. Efter det blev jag, Paulina och Linn intervjuade. Hon frågade lite om vad vi har gjort och vad vi har lärt oss.
                    Men sen var det slut på det roliga (not). Sedan var det dags att (for real this time) filma in en film. En filmatisering av de tre bilderna som togs. All fick en roll i teamet (förutom Boel och Anna):
Jag var scripta och B Foto, Paulina var projektledare, Emilia var fotograf, Lina och Mathilda var regissörer/regissörinnor?, Rebecka fick vara mic bom. (Det tyckte hon var jätte kul. (Ironi)) Och sist men inte minst så var Linn skådespelare. Vi lyckades verkligen med att fånga filminspelningsandan, men efter andra scenen så blev alla trötta och sega. Men vi lyckades ändå få ihop någonting som nog blir bra.

      Det blev pratstund efter inspelningen, Där Ylva och Nille pratade och vi ställde frågor. Det är kul att höra från folk som faktiskt har lyckats inom filmindustrin (Nille har filmat 13 Wallanderfilmer och Ylva har skrivit och regisserat "Förortsungar".)
Vid kvällsmaten så insåg Anna att hos hade sett mina två senaste filmer. Det var lite kul :)
Nu har jag haft ett intressant samtal med Kejl. Först gnällde han lite grann men sedan ylade han. Han hade mycket intressanta åsikter och åskådningar om livet. Nu ligger han och läser tidningen (ekonomi sidan). Mycket smart hund. (Troligen smartare än Paulinas hund).

I övrigt så hann vi inte gjort mer idag men vi ska klippa lite film snart (finally!) Det kan bli problem efter som det är en annan kamera än den vi har använt hittills. Men vi bör nog hitta en sladd som passar så det löser sig nog. (Hoppas jag).

Så om man ska göra dagens händelser lite mer spännande så blev vi utvalda av en magisk kung som sa att vi skulle spela in en film i hans ära. Det var en farlig uppgift som krävde många människoliv men tillslut fick vi tag i den magiska röda tråden som knöt samman filmen.

Det var berättelsen om den magiska filminspelningen (dag 5)

Dagens citat "Om man rullar snett så landar man rakt på fontanellen" Fotnot till Anna Häll. 07 07 11

God natt. Livet

Dag 4

Hejhej! Idag är det jag, Linn, som har ansvaret för att något skall bli skrivet i bloggen. Så här får ni lite läsvärt kladd!

Dagen började med ännu ett härligt morgondopp i den-där-sjön-som-vi-inte-vet-namnet-på, sedan kom vi hem och började äta frukost, vilket kanske inte hade varit så intressant om det inte varit för konstnärs/scenograf-besöket. Vi började prata lite smått om skapande, självförtroende och kreativitet. Jag tyckte själv att det var väldigt trevligt och givande (jag tror nog de andra tyckte så också). Vad som hände direkt efter det kommer jag inte ihåg (guldfiskminne, I know), men jag vet att vi däremot någon gång därefter började se på några kortfilmer. Jag själv har inte tittat på så många kortfilmer förut, men jag tyckte att trots den korta speltiden, att de verkligen fick sitt sagt och på ett gulligt sätt. Under kortfilmerna serverades även dagens lunch, vilket blev populärt som vanligt (alla här älskar Boels mat, det kan bilden nedanför intyga).

Igår höll vi på lite med "green screen" och det fortsatte vi med idag. Enligt mig så jobbade de i gruppen exemplariskt, fast det kändes som om det gick lite hackigt och halvdåligt för mig, jag har nog den mest osammanhängande och konstiga monologen. Vi blev i alla fall klara vårat "green screenande" (antar jag) och vi tog som en liten slappstund med Metallica på högsta volym. Men det var varmt och soligt och det krävdes helt enkelt ett kvällsdopp i den-där-sjön-som-vi-inte-vet-namnet-på (eller om man vill kalla den "Lennart"...).

När vi kommit hem från sjön så kom Nille och Ylva, en filmfotograf och en regissör. De pratade lite om deras bakgrund och hur de kom in i filmbranschen och imorgon blir det lite workshops med dem, det ser jag fram emot!

Å ena sidan så kanske jag inte ser fram emot morgondagen det just för att jag inte vill att det här lägret ska ta slut då...hm. Så här långt så har det varit jätteroligt ändå. Jag är glad att jag hamnat på det här lägret med så blandade och framför allt fantastiska människor. Tack!

//Linn

Dag 3

Tisdag, lägrets tredje dag. Vi vaknade runt 8-snåret då det var frukost. Efter det kom Anna Bredström som berättade om hennes arbete då hon arbetade med kvinnosyn och rasism, dock var det kvinnosynen som vi pratade om. Alla var delaktiga i samtalet och jag fick en bra tankeställare då jag inte har tänkt alls på hur fördelat det är mellan kvinnor och män i filmer. När man tänker efter: hur ofta är det mannen som  är den känsliga människan och som blir räddad av kvinnan? Jag skulle vilja säga att det händer väldigt sällan och jag har faktiskt aldrig sett en enda film där det har varit så. Det är skillnad mellan kvinnor och män, men absolut inte på det viset! Jag själv är en tjej som inte alls gillar romantiska komedier utan snarare äventyrsfilmer där det händer något i med lite fart och fläkt. Förutom det pratade vi om hur vi själva skulle vilja göra en film. Det var väldigt intressant att höra vad dom andra tyckte om deras tankar. Efter att vi hade gått över tiden och Boel hade låst in nycklarna åkte vi in till Norrköping. Vi åt lunch och sedan åkte vi till Cnema och Simon hade en lektion för oss om green screen -  en person står bakom ett grönt tyg/papper och spelar in en scen. Linn fick den stora äran att göra det och hon var riktigt bra på det. Vi alla hjälptes åt och det blev riktigt schyst. Tyvärr hann vi inte färdigt men då tog vi med oss utrustningen och i morgon ska vi göra det igen! Ser verkligen fram mot det för det var riktigt kul. Med tron över att vi inte skulle ut och åka segelbåt åkte vi tillbaka till Valdemarsvik. Men båt åkte vi! Egentligen skulle vi pratat med Anna Bredström på båten direkt efter frukost men vädret tillät inte det. Turen vände och istället för på morgonen åkte vi på eftermiddagen istället och ja, det var helt underbart. Att känna doften av vattnet var helt underbart och ja, jag älskade det helt enkelt. Vi åkte tillbaka till huset och åt kvällsmat. Nu ska vi se på en film, en klassiker tror jag att det blir. Godnatt! /Paulina