måndag 11 juli 2011

Dag 8 - sammanfattning av veckan

Hela gänget från Eastwood Girls filmläger utanför  Cnemas nya biograf  och mediecenter i Visualiseringscentret i Norrköping. Från vänster: Rebecka, Anna, Mathilda, Paulina, Linn, Simon, Lina och Emelie. Jag själv bakom kameran. 

Brårums skola utanför Valdemarsvik har varit full av liv i närapå 8 dagar. Skratt, skrik och viskningar. Skämt och allvar blandat.  Meningen är nu att någon eller några ska ha fått blodad tand av film och fortsätta för glatta livet. Eastwood är ett talangutvecklingsprojekt och det här var lite av ett "prova-på-läger". Talang fattades inte! Unga, snabba i tanke och handling var hela högen. Veckan har nästan varit som ett socialt experiment. Med Anna och mig som jobbade, var vi nio stycken, ofta fler med de inbjudna gästerna som kom och gick. Vi som tidigare inte kände varandra, som nu bott i under samma tak i mer än en vecka känner varandra lite mer. Vi har gjort hela den processen som jag ville att vi skulle göra. Vi kom i mål, även om vi bara "touchat" vid ämnet filmskapande på olika vis. Momentet "Storytelling" som återkommit under veckan, då vi jobbat med återberättade minnen, skulle resultera i en genomförbar kortfilmsidé. KLASSKAMPEN är arbetsnamnet.  I slutet av november är det biografpremiär i Cnemas nya salonger i Visualiseringscentret på Kungsgatan i Norrköping. 


Berättelsen kommer att förändras och få eget liv, men de viktigaste  komponenterna som en film behöver finns i den ursprungliga berättelsen  (och fanns i olika grad i de andra återberättade minnena också). Sensmoralen är förstås att ett minne baseras på något som hänt, med fysiska personer och som utspelat sig på en plats. Konkret och därför filmbart., Nu finns ett synopsis, som ska renskrivas, ett manus ska skrivas, en kortfilm ska produceras. Teamfunktionerna är preliminärt fördelade. Resten av teamet plockas in utifrån. Personligen tycker jag det är stort att det kommer att göras en kortfilm, sprungen ur detta filmläger  i detta hus; den gamla skolan i Brårum, i Valdemarsvik, i Östergötland. 
/Boel Zetterman, projektledare.

Gäster på lägret var: Diane Kalenda tv-journalist från Kongo som dansade med oss, Anna Bredström, genusforskare från Linköpings universitet, kom och pratade om kvinnor och film. Ulrika Tallving, konstnär och scenograf, kom höggravid med sin man och berättade om sig själv. Nille Leander, filmfotograf och Ylva Gustavsson, filmregissör höll i en workshop som innefattade en inspelningssituation och redigering av materialet. Ylva höll sedan en workshop i skådespeleri och regi mm. Stellan Ekegren, målande konstnär kom hade workshop i måleri. 

Diane och Gracilia kom på besök redan första kvällen och dansade afrikansk dans med oss. Diane är från Kongo och tv-journalist egentligen. Men dansa kan hon och vi andra hängde tappert med i försök att svänga på våra något mer stela svenska höfter. Alla var lite mindre stela efter denna dansseans och blyg var det inte längre lönt att vara. Diane berättade också om hur det är att vara kvinna i Kongo. Inte minst hennes egna personliga och kanske hela hennes generations försök att bryta sig loss från gamla traditioner.

Anna Häll jobbade på lägret och här lär hon ut lite om redigering i allmänhet och Final Cut i synnerhet. Från vänster: Simon,  Paulina, Emelie, Rebecka och Anna. Utanför bild befinner sig Mathilda, Linn och Lina.

Frukost i köket i den gamla lärarbostaden. Många måltider med många roliga samtalsämnen. Några mornar föregicks frukosten av morgondopp i sjön "Lennart".  

Anna Bredström kom och väckte tankar hos oss. Efter Annas besök så permanentades dessutom tanken att alla skulle kunna komma till tals, så resten av lägret körde vi "rundor".  Var och en får tala till punkt utan att någon avbryter. Tack, Anna!

Båttur i Valdemarsviken med Lars Linds 80 åriga segelsslup: Från vänster: Emelie, dold Rebecka, Simon, Linn - vår egnaste skådespelerska, och Mathilda. Vi seglade dock inte utan tuffade med ångmotor.

Paulina, Linn, dold Mathilda och Lina äter "tv-dinner" framför storbildsvideon. Pasta med tomatsås och pesto samt ruccola med rostade pumpafrön

Från vänster: Emelie, Linn och Simon. Linn kom till lägret för att hon vill bli skådespelerska och önskade veta mer om arbetet bakom kameran. En "commedienne" såg vi födas här, för hon kan vara rolig också. Henne får man se mer av, det hoppas jag innerligt. Här gestaltar hon "Rymden" framför greenscreen... Texten börjar: "Solen är stor som en badboll". Manuset baserade sig på ett samtal som några av lägerdeltagarna hade vid köksbordet någon kväll innan och som tog överraskande vändningar precis hela tiden.

Nille Leander och Ylva Gustavsson påbörjar här sin gemensamma dag, som följdes av en "Ylva-dag".  Båda dagarna uppskattades mycket.

Workshop och inspelningssituation. Från vänster: Rebecka, Ylva, Emelie, Lina, Mathilda och Nille.

Efter inspelningen klipptes materialet ihop till en liten filmsekvens.

Jag och Ylva lyckligt återförenade i ett foto taget av Mathilda.

Från vänster: dold Anna Häll, Simon, Linn, jag, Rebecka och Ylva.

Dramaturgilektion med Ylva. Från vänster: Emelie, Rebecka, Ylva, Linn, Anna, Mathilda, Paulina och Simon.

Anna och jag sliter med vegetarisk lasagne, såsen tog slut i mitten av den andra lasagnen och Anna kom på den formidabla idén att vi kunde använda färska tomater istället för sås. Det blev gott det också!

Frukostmöte. Från vänster: Paulina, Stellan Ekegren, Ulrikas man och Ulrika Tallving själv. Ulrika var egentligen här för att hämta några skulpturer, men fick passa på att berätta om sig och konst i förhållande till scenografi, eller konst och scenografi i rummet. Eller något åt det hållet. Ulrikas man, som arbetar inom kriminalvården, berättade om hur Ulrikas konstnärsskap förändrat honom till en öppnare person, mindre snäv i sin världssyn. Det fanns för honom ett "före" och ett "efter" Ulrika. Det var vackert att lyssna på.

Från vänster, Lina, Anna och Simon i sovsalen. Dvs det ena av den gamla skolans två klassrum.
Kejl passade som vanligt på att hoppa in i alla öppna bakluckor. Han är född i en bil, sägs det. Och det är kanske därför han känner sig så väldigt trygg i bilar. Kejl älskade för övrigt alla och alla älskade Kejl.

Anna, Stellan och Lina i en förlösande målarworkshop med Stellan Ekegren. 

Emelie målar.


Sista storytelling seansen lördagkväll där deltagarna dessutom förvånade mig genom att på tjugo minuter författa ett synopsis utifrån ett av minnena. Precis som det ska vara, precis som ett synopsis ska skrivas. I ett flöde. Det ska inte vara svårt. Det blir svårt nog senare. Mathilda höll i pennan och kommer fortsätta att göra det.

Här klipps RYMDEN ihop och får en ny bakgrund istället för det gröna så småningom.

Vi driver lite med könsrollerna. Notera att Linn har en diskborste i handen! Från vänster: Mathilda von Schantz, Linn Strömqvist, Lina Karlsson, Simon Mortensen, Rebecka von Schantz, Paulina Stenvall och Emelie Larsson.

De döda lärarinnorna som annars spökar hej vilt och barnen som tassar på vinden höll sig lugna, nöjda med att skolan användes i sitt ursprungliga syfte igen, nämligen till någon sorts utbildning, men nu i film istället för småskola.




EASTWOOD GIRLS är en speciell satsning på ungt kvinnligt filmskapande med stöd från SFI  och Östsam.
Vanligtvis är EASTWOOD ett talangutvecklingsprojekt  för lovande filmare i Östergötland, som drivs av Norrköpings kommuns filmenhet CNEMA. Vi startade 2009 och har sedan dess producerat och finansierat 6 kortfilmer. Det här året kommer ytterligare  3 kortfilmer produceras eller samproduceras i länet. I september öppnar CNEMA 3 nya biografer i Norrköping, i Visualiseringcentret, och det är där som Eastwood vanligtvis huserar.



2 kommentarer:

  1. Fin sammanfattning Boel, och stort tack för allt mina flickor upplevt och lärt sig. Här är länken till en intressant artikel i DN: http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/regissoren-ger-mina-bilder-liv
    Helena

    SvaraRadera
  2. Helena, tack. Såg din kommentar först nu! Jag har för övrigt sett filmen Cousins... flera gånger. Gud så bra film! Har lånat den av dig via Rebecka. Mycket mycket intressant om Algeriet. Vardagligt och på pricken och fint om kvinnors frigörelse!

    SvaraRadera